jag VILL INTE städa

Imorgon kommer mina föräldrar hit, fick jag veta i morse. De tar vägen via Stockholm hem från semestern som de och min lillasyster varit på. Jaha. Ja det är ju trevligt. Men jag gillar framförhållning. Speciellt när det gäller saker som leder till att jag behöver städa. Städa tillhör inte de saker jag gillar.
Och så klart säger de att jag inte behöver städa. För det är sånt föräldrar säger. Jag tror det är sånt föräldrar säger för att lura sig själva att deras barn minsann alltid har det städat. Att deras totala oförmåga att hålla tonårs-rummen städade helt försvunnit för att de bor själva i vuxen-lägenheter. Fast så är det ju inte, i alla fall inte i den här lägenheten.
Det är egentligen inte städandet som är problemet. Skura badkar och göra rens spisen det kan jag. Kan till och med tycka det är roligt. Det är vägen dit som är problemet. Att plocka ihop saker, lägga dem på sina rätta platser.
När jag var liten kunde jag dra fram alla mina leksaker och sen när de skulle plockas ihop så satt jag bara och tittade på dem. Och så känns det nu också. Jag ser allt som inte ligger där det ska, kan även bli sjukt irriterad över hur saker ligger och dräller. Men jag vet inte hur jag ska göra, eller vart jag ska börja. Men på nått vis går det ju. Det kommer det göra den här gången också.

En bra sak med att behöva städa är dock att jag blir grymt effektiv när det gäller att få andra saker gjorda. En gång omorganiserade jag min garderob i två hela dagar. Idag har jag tagit mig tid att lägga en ansiktsmask gjord på havregryn och kaffe, och sen övat på att göra grimaser i mobilkameran. Och jag borde nog sätta mig ute och läsa ett tag, det är ju så fint väder.

bucketlist för resten av sommaren.

Nu har min finaste varit borta nästan halva sommaren, och det är ytterligare en månad tills de kommer hem.
Jag har ägnat en stor del av mina ensamma veckor åt att titta på den underbara serien Buffy the wampire slayer. Så underbar, så mycket snygga kläder och så himla mycket intressant att analysera. Igår såg jag sista avsnittet och just nu känns allt lite tomt.

Men jag har mer planer för sommaren. Så under de kommande veckorna ska jag:
1. Läsa klart härskarringen-trilogin då det är en bok som bör läsas med jämna mellanrum.
2. Läsa om Harry Potter böckerna av samma anledning.
3 Sträck se alla Harry Potter filmerna.
4. Lära mig nya goda smoothies recept.
5. Pressa mer egen juice.
6. Ta mig i kragen och fota de batikade kläderna.
7. Träna yoga

Ser smått död ut men vad fan, är peppad och tror jag kommer hinna med allt.

en liten uppdatering

Min lilla familj är uppe i Norrland eftersom Albin har jobb där i sommar, och jag är ensam här i Tensta. Det har gått en vecka nu så jag har börjat vänja mig, men det är minst sju veckor kvar.

Än har jag inte hunnit vara ensam så långa stunder dock. Har först haft en Pää som hälsat på, sovit över och tittat på Buffy med mig, och igår var syster här och ägnade dagen åt att göra batik tillsammans med mig.

En sak jag har himla svårt för när jag är ensam är att äta ordentligt, jag skjuter ofta upp tankarna på mat tills jag är jättehungrig och då blir det att jag bara äter mackor eller nått annat som går fort. Mackor blir enkelt för det är så lätt att ha saker hemma till det, trotts att det finns så mycket en kan göra som är både lite roligare och lite bättre för kroppen att äta. Jag vill bli bättre på sånna saker. Kunna planera så att jag alltid har ingredienser till smoothies till exempel, och planera luncher för flera dagar framåt. Jag ska öva på det i sommar, så får vi se hur det går helt enkelt.

I morse gjorde jag smoothie på jordgubbar, mjölk och färsk mynta. Gott, somrigt o mättar länge.

schampofritt- en uppdatering

Just nu så älskar jag verkligen mitt hår. Det är inte ofta jag gör det. Det är för lång och trassligt och jag har haft god lust att klippa av det flera gånger senaste månaderna. Men idag är det nytvättat, lockigt och uppför sig så som jag vill att det ska göra.

Senaste månaderna har jag lärt mig att bikarbonat och äppelcidervinäger funkar utmärkt istället för schampo och balsam. Det är dock väldigt dumt att vägra sätta upp håret när jag ska sova och sen inte borsta ordentligt på några veckor, men Albin är bäst och lyckades reda ut dreadsen. När jag är för lat för att tvätta håret ordentligt så går det utmärkt att bara tvätta det med vatten, i alla fall några gånger. Och det absolut bästa mot torra toppar är oljeinpackning.
Min stora fundering just nu är om jag ska orka citronbleka den mörka utväxten eller inte.

egen rabarbermarmelad

Idag har jag kokat egen marmelad medans Albin satt och skrev söka-jobb.brev, antagligen de enda vuxenpoäng vi får den här veckan. Jag älskar verkligen att koka eget. Det blir liksom automatiskt så mycket godare än det en köper. Idag blev det marmelad av rabarber, citron och lite ingefära, himla gott.

En annan bra sak med att koka själv är ju att en kan välja lite hur mycket socker som en har i, och jag gillar socker. Dock blev det mycket mindre sött än vad jag väntat mig.

Rabarbern fick vi av Albins mammas kompis som var här och hälsade på i torsdags. Då kom även Albins föräldrar, som vi hade sådan tur att vi fick behålla hela helgen.

I söndags innan de åkte hem till Örnsköldsvik igen gjorde vi dessa vattenmelon/mynta-drinkar som dracks som hejdå-mys ute på balkongen.

låt människan ta plats, inte könen?

Råkar av en slump ramla in på en facebooksida/grupp som heter maskulint initiativ (m!), och bara så nu vet är det en typisk sådan sida som en inte borde ramla in på när en inte kan sova. Jag vet att skriva om dem ger dem reklam de verkligen inte förtjänar. Men de har redan över 20.000 likes. Och jag orkar inte ens bli arg, bara så himla ledsen.
För även om det står att de är för allas lika värde oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning så verkar det inte vara vad dess medlemmar tycker. Jag läser om hur feminister sprider manshat, hur det faktum att de flesta fattiga är kvinnor är en ickefråga och om hur rädslan för psykisk misshandel är lika illa som att behöva vara rädd för att bli våldtagen.
Och jag orkar inte ens bli arg. Blir bara så himla, himla rädd, ledsen och uppgiven.

glädjeskriket som uteblev

Igår peppade vi valvaka med alkoholfritt bubbel, godis och andra onyttigheter. Och jag peppade, höll tummarna och hoppas för allt jag var värd att svenska folket inte bara skulle ha sett till att gå och rösta utan också haft mod nog att rösta rosa och på så vis ge F! en plats i Europaparlamentet. Vid elva visade det sig att det hade gått vägen, F! kom in, men den känsla av eufori och glädje jag hade väntat mig att känna uteblev och jag kände mig mest tom. Europa har blivit kallare, mörkare, mer mörkblått än jag någonsin trott att det kunde bli.
Så jag försökte förstå. Vilka som röstade mörkblått. Varför folk rösta mörkblått. Jag läste valstatistik på Aftonbladet för att förstå vart de bor. Försöker fortfarande förstå hur tusan det kan vara så många fler som röstar på SD än som röstar på F!.
Och sen resten av Europa. Det handlar inte om främlingsfientlighet eller rädsla för det som är annorlunda. Det handlar om att vi nu ser historien upprepa sig. Hur det som aldrig, aldrig, skulle få hända igen, snart ser ut att kunna bli verklighet.
Någonstans har det gått fel. Någonstans har folk tillåtit sig själva att glömma det som har hänt. Tidigare generationers krig, misstag och ibland rena idioti har förpassats till marginalen av folks medvetande. Helt plötsligt inte lika viktigt att komma ihåg.
Och nu letas det nya syndabockar. Någon ny att skylla på. Och när en är rädd verkar det gå bra att skylla på allt. I alldeles för många länder går partier till val genom att vädja till folks rädslor, genom att så fördomar och genom att öka folks känsla av att behöva sätta sig själv först. Och valresultatet igår är bevis på att det har funkat.