premiär

När vi först fick veta veta vad vi skulle spela kändes de dagar vi fick vänta på manuset som en evighet, och tydligen ska det vara bra för mig att öva mitt tålamod. Sen fick vi läsa och läsa och prova olika roller och sen blev det jullov.

Efter lovet fick vi våra roller och när skolan började igen satte vi igång att repa på allvar. Då kändes det som att premiären var evigheter bort, lite som julafton när man var liten. 

Och vi har repat och repat och repat och gjort om och gjort rätt och provat alla scener på en massa olika vis. Och vi har målat rekvisita och letat kläder och fått sminkning. Och allt har gått så fort att det ibland känts som att veckorna bara bestått av måndagar och fredagar, och jag har älskat nästan varje sekund av det.

Så igår var det äntligen premiär och ja, vi var bra. Vi klarade det, vi var riktigt bra.

Efteråt bjöds publiken på bröd och soppa och allt kändes bara mys.

Nu blir det att vila i två dagar och på tisdag är det dags för föreställning igen, och jag längtar.

söndag

Idag känns det som jättemycket söndag, det vill säga inget vettigt att göra alls. Jag antar att en behöver sådana dagar ibland. Efter att ha spenderat så mycket tid i skolan förra helgen känns det konstigt att bara gå hemma.
Det är mindre än en vecka till premiären och upp-och-ner och förvirrat och bara jättebra, jag känner mig pepp, vi kommer vara bra. I torsdags och fredags fick vi vårt smink och lära oss hur vi ska sminka oss själva, det var roligt. Nu när smink och kläder och det mesta av rekvisitan är klart känner jag mig mer pepp än på länge att få spela upp, att få visa vad vi jobbat med under de senaste veckorna.

Sminket: rött, vitt, svart och snyggt.

längtan

Lyssnar på underbaraste håkan hellström och längtar till ner till göteborg, sommarklänningar och glass på lejontrappan. Jag saknar spårvagnarna, second-hand-butikerna och hagas kanelbullar. Jag ska bo där igen, kanske inte så snart som jag vill, men någon gång.

Om två veckor har vi haft permiär, det är häftigt. Om fyra veckor har vi spelat sista föreställningen, det känns bara läskigt. Efter det känns allt bara som ett oplanerat ludd, men så klart är det inte så. Terminen kommer att fortsätta och vi kommer börja med nya projekt, så klart.
Samtidigt så börjar vi nära oss slutet, och jag hatar det. Jag vill inte lämna norrland än, vill inte lämna klassen än. Vill inte söka en massa skolor för det är läskigt men vill inte börja jobba igen heller.

Om en timme ska jag till skolan igen, det känns bra att vara är om helgerna, som om jag gör något vettigt.

2 februari

Idag blev det överrasknings-fika med en gammal klasskamrat från förra året, tillsammans med Anna och en kompis till henne. Det blev en del prat om gamla minnen och sånt är ju alltid trevligt. Dessuton är ju chai latte, choklasbiskvi och glittriga macaroons till frukost aldrig fel.

Efter det gick jag till skolan och slipade och målade stolar till pjäsen tillsammans med Felicia och Hannes. Det var mycket roligare än väntat och man känner verligen att vi närmar oss premiär. Det är så coolt. Nyss var det bara ett manus och om två veckor ska folk se oss spela upp det. Det känns häftigt. På riktigt.

Och endå är det så mycket kvar att göra, kläder som ska fixat, smink och frisyrer och scener som än en gång kommer ändras och testas på nya sätt. Jag tror jag älskar det.