I helgen var jag i mölnlycke på återträff med PB/ANT-linjen. Det var riktigt trevligt. Fick träffa några av mina finaste och blev påmind om hur underbara och saknade de är.
Självklart han jag även hänga lite i göteborg, där det handlades och fikades på Husaren.
Att komma till göteborg/mölnlycke/wendelsberg är inte längre att komma hem. Och det är okej att det är så.
Även om det var jättekul att få komma dit och hälsa på, så var det just det jag gjorde, hälsade på. Och det känns liksom helt okej.
Visst längtar jag ner dit igen, men jag längtar hem till ö-vik och skolan när jag är där.
Jag älskar fortfarande göteborg, men jag går inte sönder av saknad. Och det går ju tåg så jag kan hälsa på igen.
Morotskaka på Husaren. Nomnom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar