premiär

När vi först fick veta veta vad vi skulle spela kändes de dagar vi fick vänta på manuset som en evighet, och tydligen ska det vara bra för mig att öva mitt tålamod. Sen fick vi läsa och läsa och prova olika roller och sen blev det jullov.

Efter lovet fick vi våra roller och när skolan började igen satte vi igång att repa på allvar. Då kändes det som att premiären var evigheter bort, lite som julafton när man var liten. 

Och vi har repat och repat och repat och gjort om och gjort rätt och provat alla scener på en massa olika vis. Och vi har målat rekvisita och letat kläder och fått sminkning. Och allt har gått så fort att det ibland känts som att veckorna bara bestått av måndagar och fredagar, och jag har älskat nästan varje sekund av det.

Så igår var det äntligen premiär och ja, vi var bra. Vi klarade det, vi var riktigt bra.

Efteråt bjöds publiken på bröd och soppa och allt kändes bara mys.

Nu blir det att vila i två dagar och på tisdag är det dags för föreställning igen, och jag längtar.