torsdag 24 juli 2014

födelsedagen i bilder

Redan igår kom ett stort paket från Domsjö med posten innehållande presenter från Albin, Lilla I och Albins föräldrar. Men jag var duktig och väntade med att öppna det tills i morse. Paketet innehöll en bok jag längtat efter att få läsa och hela 10 stycken garnnystan. Alltså 10 garnnystan, förstår ni hur mycket olika saker det kan bli av dem? Det riktigt kliar i fingrarna på mig nu.

Sen på eftermiddagen kom syster hit med subway-mackor och en flaska alkoholfritt bubbel. Av henne fick jag en efterlängtad svinhårsborste, så nu hoppas jag behöva använda lite mindre våld när jag trasslar ut mina längder.




Efter maten bjöd jag på fruktsallad och glass som vi njöt av på balkongen när vädret blivit lite svalare. Dock blev det lite mycket så jag lär äta det hela dagen imorgon med.


torsdag 17 juli 2014

jag VILL INTE städa

Imorgon kommer mina föräldrar hit, fick jag veta i morse. De tar vägen via Stockholm hem från semestern som de och min lillasyster varit på. Jaha. Ja det är ju trevligt. Men jag gillar framförhållning. Speciellt när det gäller saker som leder till att jag behöver städa. Städa tillhör inte de saker jag gillar.
Och så klart säger de att jag inte behöver städa. För det är sånt föräldrar säger. Jag tror det är sånt föräldrar säger för att lura sig själva att deras barn minsann alltid har det städat. Att deras totala oförmåga att hålla tonårs-rummen städade helt försvunnit för att de bor själva i vuxen-lägenheter. Fast så är det ju inte, i alla fall inte i den här lägenheten.
Det är egentligen inte städandet som är problemet. Skura badkar och göra rens spisen det kan jag. Kan till och med tycka det är roligt. Det är vägen dit som är problemet. Att plocka ihop saker, lägga dem på sina rätta platser.
När jag var liten kunde jag dra fram alla mina leksaker och sen när de skulle plockas ihop så satt jag bara och tittade på dem. Och så känns det nu också. Jag ser allt som inte ligger där det ska, kan även bli sjukt irriterad över hur saker ligger och dräller. Men jag vet inte hur jag ska göra, eller vart jag ska börja. Men på nått vis går det ju. Det kommer det göra den här gången också.

En bra sak med att behöva städa är dock att jag blir grymt effektiv när det gäller att få andra saker gjorda. En gång omorganiserade jag min garderob i två hela dagar. Idag har jag tagit mig tid att lägga en ansiktsmask gjord på havregryn och kaffe, och sen övat på att göra grimaser i mobilkameran. Och jag borde nog sätta mig ute och läsa ett tag, det är ju så fint väder.






tisdag 15 juli 2014

bucketlist för resten av sommaren.

Nu har min finaste varit borta nästan halva sommaren, och det är ytterligare en månad tills de kommer hem.
Jag har ägnat en stor del av mina ensamma veckor åt att titta på den underbara serien Buffy the wampire slayer. Så underbar, så mycket snygga kläder och så himla mycket intressant att analysera. Igår såg jag sista avsnittet och just nu känns allt lite tomt.

Men jag har mer planer för sommaren. Så under de kommande veckorna ska jag:
1. Läsa klart härskarringen-trilogin då det är en bok som bör läsas med jämna mellanrum.
2. Läsa om Harry Potter böckerna av samma anledning.
3 Sträck se alla Harry Potter filmerna.
4. Lära mig nya goda smoothies recept.
5. Pressa mer egen juice.
6. Ta mig i kragen och fota de batikade kläderna.
7. Träna yoga




Ser smått död ut men vad fan, är peppad och tror jag kommer hinna med allt.

torsdag 26 juni 2014

en liten uppdatering

Min lilla familj är uppe i Norrland eftersom Albin har jobb där i sommar, och jag är ensam här i Tensta. Det har gått en vecka nu så jag har börjat vänja mig, men det är minst sju veckor kvar.
Än har jag inte hunnit vara ensam så långa stunder dock. Har först haft en Pää som hälsat på, sovit över och tittat på Buffy med mig, och igår var syster här och ägnade dagen åt att göra batik tillsammans med mig.

En sak jag har himla svårt för när jag är ensam är att äta ordentligt, jag skjuter ofta upp tankarna på mat tills jag är jättehungrig och då blir det att jag bara äter mackor eller nått annat som går fort. Mackor blir enkelt för det är så lätt att ha saker hemma till det, trotts att det finns så mycket en kan göra som är både lite roligare och lite bättre för kroppen att äta. Jag vill bli bättre på sånna saker. Kunna planera så att jag alltid har ingredienser till smoothies till exempel, och planera luncher för flera dagar framåt. Jag ska öva på det i sommar, så får vi se hur det går helt enkelt.
I morse gjorde jag smoothie på jordgubbar, mjölk och färsk mynta. Gott, somrigt o mättar länge.


onsdag 11 juni 2014

schampofritt- en uppdatering


Just nu så älskar jag verkligen mitt hår. Det är inte ofta jag gör det. Det är för lång och trassligt och jag har haft god lust att klippa av det flera gånger senaste månaderna. Men idag är det nytvättat, lockigt och uppför sig så som jag vill att det ska göra.
Senaste månaderna har jag lärt mig att bikarbonat och äppelcidervinäger funkar utmärkt istället för schampo och balsam. Det är dock väldigt dumt att vägra sätta upp håret när jag ska sova och sen inte borsta ordentligt på några veckor, men Albin är bäst och lyckades reda ut dreadsen. När jag är för lat för att tvätta håret ordentligt så går det utmärkt att bara tvätta det med vatten, i alla fall några gånger. Och det absolut bästa mot torra toppar är oljeinpackning.
Min stora fundering just nu är om jag ska orka citronbleka den mörka utväxten eller inte.

onsdag 4 juni 2014

egen rabarbermarmelad


Idag har jag kokat egen marmelad medans Albin satt och skrev söka-jobb.brev, antagligen de enda vuxenpoäng vi får den här veckan. Jag älskar verkligen att koka eget. Det blir liksom automatiskt så mycket godare än det en köper. Idag blev det marmelad av rabarber, citron och lite ingefära, himla gott.


En annan bra sak med att koka själv är ju att en kan välja lite hur mycket socker som en har i, och jag gillar socker. Dock blev det mycket mindre sött än vad jag väntat mig.
Rabarbern fick vi av Albins mammas kompis som var här och hälsade på i torsdags. Då kom även Albins föräldrar, som vi hade sådan tur att vi fick behålla hela helgen.


I söndags innan de åkte hem till Örnsköldsvik igen gjorde vi dessa vattenmelon/mynta-drinkar som dracks som hejdå-mys ute på balkongen.

tisdag 27 maj 2014

låt människan ta plats, inte könen?

Råkar av en slump ramla in på en facebooksida/grupp som heter maskulint initiativ (m!), och bara så nu vet är det en typisk sådan sida som en inte borde ramla in på när en inte kan sova. Jag vet att skriva om dem ger dem reklam de verkligen inte förtjänar. Men de har redan över 20.000 likes. Och jag orkar inte ens bli arg, bara så himla ledsen.
För även om det står att de är för allas lika värde oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning så verkar det inte vara vad dess medlemmar tycker. Jag läser om hur feminister sprider manshat, hur det faktum att de flesta fattiga är kvinnor är en ickefråga och om hur rädslan för psykisk misshandel är lika illa som att behöva vara rädd för att bli våldtagen.
Och jag orkar inte ens bli arg. Blir bara så himla, himla rädd, ledsen och uppgiven.

måndag 26 maj 2014

glädjeskriket som uteblev


Igår peppade vi valvaka med alkoholfritt bubbel, godis och andra onyttigheter. Och jag peppade, höll tummarna och hoppas för allt jag var värd att svenska folket inte bara skulle ha sett till att gå och rösta utan också haft mod nog att rösta rosa och på så vis ge F! en plats i Europaparlamentet. Vid elva visade det sig att det hade gått vägen, F! kom in, men den känsla av eufori och glädje jag hade väntat mig att känna uteblev och jag kände mig mest tom. Europa har blivit kallare, mörkare, mer mörkblått än jag någonsin trott att det kunde bli.
Så jag försökte förstå. Vilka som röstade mörkblått. Varför folk rösta mörkblått. Jag läste valstatistik på Aftonbladet för att förstå vart de bor. Försöker fortfarande förstå hur tusan det kan vara så många fler som röstar på SD än som röstar på F!.
Och sen resten av Europa. Det handlar inte om främlingsfientlighet eller rädsla för det som är annorlunda. Det handlar om att vi nu ser historien upprepa sig. Hur det som aldrig, aldrig, skulle få hända igen, snart ser ut att kunna bli verklighet.
Någonstans har det gått fel. Någonstans har folk tillåtit sig själva att glömma det som har hänt. Tidigare generationers krig, misstag och ibland rena idioti har förpassats till marginalen av folks medvetande. Helt plötsligt inte lika viktigt att komma ihåg.
Och nu letas det nya syndabockar. Någon ny att skylla på. Och när en är rädd verkar det gå bra att skylla på allt. I alldeles för många länder går partier till val genom att vädja till folks rädslor, genom att så fördomar och genom att öka folks känsla av att behöva sätta sig själv först. Och valresultatet igår är bevis på att det har funkat.

torsdag 24 april 2014

vem har pulled pork, jag har pulled pork.

Få saker får mig att känna mig så nöjd som när lidl har extrapris på svensk fläskkarré, för det innebär att jag kan göra pulled pork utan att göra av med allt för mycket pengar. Och det finns få maträtter som gör mig så nöjd som jag blir av pulled pork. Idag lyckades jag dessutom få in det i ugnen redan innan sju, vilket gjorde att jag sen kunde sova bort halva väntetiden. Idag lyckades jag få det så mört att jag kunde dra isär nästan hela köttbiten bara med två skedar, och smaken blev helt strålande.


all gooey and delicious

måndag 21 april 2014

Nom-nom-mat

För lite mer än 1,5 timme sen lagade jag en stor laddning wok/thaimat med panang curry och kokosmjölk. Och nu en riktig och tre halva portioner senare, är jag precis så mätt och seg som jag förtjänar. Thaimat är en av de saker jag verkligen inte kan sluta äta när jag borde, utan tar alltid minst fem tuggor för mycket så att jag blir lite för mätt och inte orkar göra något alls förutom att smälta maten.

Jag älskar att laga thaimat eftersom:
1. Det går typ inte att misslyckas så länge en har bra currypasta och kokosmjölk.
2. Det är enkelt att laga tillräckligt mycket för att både bli mätt och få det att räcka till flera matlådor.
3. Det är enkelt att variera och går ofta att anpassa efter vad som finns redan finns hemma.




Dagens laddning innehöll ett halvt baconpaket, resterna från gårdagens grillade kyckling, morötter, majs, broccoli och vitkål. Och så nudlar som fick koka vid sidan om.

måndag 7 april 2014

bästaste rest-maten

Idag har vi lagat rest-mat, eller latmask-lasagne beroende på hur en ser på det. Igår gjorde vi taco-kryddag köttfärs med pasta till middag och av det som blev över gjorde vi två gratänger idag. Bara att lägga pasta och köttfärsen i en ugnsform, hälla över några deciliter vit sås (ni vet sådan som en har i lasagne) och sen skiva lite ost över. Ena formen fick även lite tomatskivor och fetaost som fanns i kylen.


torsdag 3 april 2014

laga mat och jaga glassbilen

Så nu har jag än en gång bestämt mig för att det är dags att jag lär mig laga mat. Alltså jag kan laga mat, egentligen, men jag ser mig som en person som inte kan laga mat, och låter därför bli om jag kan slippa. Samtidigt vet jag ju att jag tycker om att laga mat när jag väl gör det. Eftersom Albin både är duktig på att laga mat och tycker om att göra det blir det oftast han som får ansvaret för allt, medan jag hackar det han pekar på. Men nu ska det bli ändring på det. Mitt mål är att laga planera och laga mat tre gånger i veckan, och att bli modigare när det gäller att testa nya saker.
Idag blev det pasta, pastasås med lax och citron, gröna ärtor. Som tur är så blev det mycket godare än vad det ser ut att vara.


Idag har vi åter fått lära oss hur orutinerade både jag och Albin är när det gäller att planera in och kolla upp saker.
Lilla I har tjatat om glassbilen i ungefär en månad. Vi har lovat att kolla upp exakt när glassbilen stannar utanför oss minst tio gånger senaste två veckorna. Endå blir det total panik när vi helt oväntat hör dess plingande utanför fönstret. Så på med skor, hitta plånboken och kuta ner för trapporna. Som tur är så han vi och kom upp till lägenheten igen med två paket glass, och en mycket nöjd unge. Vad som hänt om vi missat bilen vågar vi vuxna inte riktigt tänka på.

torsdag 27 mars 2014

angående att berömma barn, och att jag inte kan låta som en katt

För några dagar sen fick lilla I för sig att hon skulle lära mig låta som en katt, närmare bestämt en spinnande katt. Eftersom jag är väl medveten om att jag absolut inte kan göra någon form av rullande R-ljud kände jag att det hade vart bättre att få låta som en jamande katt, men nej.
Det gick till ungefär så här:

Lilla I: Låt som en katt.
Jag: Nej, jag kan inte.
Lilla I: Man gör bara så här. *rullar perfekt med tungan*
Jag: *försöker verkligen men resultatet blir något mellan en tandläkarborr och ett ilsket bi*
Lilla I: Men du låter som en jättebra katt.

Det roliga är hur hon säger det med exakt samma översvallande röst en som vuxen använder när en får dagens tredje teckning som ser ut att föreställa ett garnnystan, eller som femåringen på förskolan använder till tvååringen när denne på första försöket lyckas göra en sandkaka som bara är lite trasig i hörnet. Ni vet den här översvallande rösten som får det att låta som om en inte riktigt menar det en säger, trots att en verkligen gör det. Det var nästan så att jag väntade mig att hon skulle klappa mig på huvudet också.

Händelsen lämnade mig inte bara full i skratt, den gav mig även en liten känsla av att vara genomskådad. Och det är en konstig känsla att vara genomskådad när en aldrig menat att göra fel.
Jag tycker inte att det är något fel i att ge beröm när någon inte bara vågar skapa något, utan även har modet att visa upp det. Att uppmuntra barns skapande är något av det viktigaste en kan göra. Vuxna som ger mer beröm för uppäten mat än för en teckning gör mig ytterst skeptisk.

Det är den överdrivet ljusa rösten en så lätt använder jag inte förstår. Eller tror barn mer på det en säger om en använder den? Och i så fall varför använder vi inte den för att förklara hur nyttigt det är med grönsaker? Varför upplever jag till och med det jag själv säger som mindre äkta när jag använder en mer översvallande röst för att ge beröm? Använder vi en sån röst just för att den användes till oss när vi var barn? Och vad skulle hända om vi använde om vi använde en röst som gör att vi själva verkligen tror på det vi säger, även när vi ger beröm till ett barn?

lördag 22 mars 2014

för underbart mjuka fötter

Idag har jag passat på att skämma bort både min mage men god mat och mina stackars torra fötter. Här nedanför hittar ni mitt absoluta favoritsätt för att få fötterna att bli mjuka och glada igen.

Du behöver:
Vegetabilisk olja, jag använde en massageolja men tror att det vanlig olivolja funkar ännu bättre då den är fetare
2 plastpåsar
Raggsockar
Eventuellt två snoddar
Eventuellt några droppas eterisk olja

Börja med att blanda den vegetabiliska oljan med några droppar eterisk olja, idag använde jag eukalyptus eftersom den luktar gott och är bra för trötta muskler. Smörj och massera sen in så mycket av oljan som du kan.
 Efter det är det dags att stoppa fötterna i varsin plastpåse.
Till sist drar du på ett par raggsockar över plastpåsarna så att fötterna blir varma, det kan vara bra att försluta kring fotlederna med ett par hårsnoddar eller liknande så att inte "paketen" åker av.

Jag skulle rekommendera att göra behandlingen på kvällen och sen låta den verka över natten. Men om en är som jag och inte klarar av att sova med något på fötterna är det bättre att göra den på dagen, huvudsaken är att en har tid att låta det sitta i flera timmar.


Och för att avsluta, det här är vad jag skämde bort min mage med idag; kycklinglår med keso, sirapsstekt majs och brunsås. Första maten jag lagade helt själv på evigheter. #kanandratakortpåsinmatsåkanjag


måndag 17 mars 2014

alltså arbetsförmedlingen.

Vaknar med ett meddelande från arbetsförmedlingen i inkorgen och snö utanför fönstret, och ärligt vet jag inte vad som gör mig mest besviken.

Så vädret, vad håller du på med. Jag trodde på riktigt att det var vår, så sluta skojas med mig nu, snälla. Det var vår, det faktum att jag klarade mig i bara tjocktröja eller kavajen flera dagar i rad borde räcka som bevis. Jag känner mig lite lurad nu. Jag vet att det bara är mars, men hallå, du hade ju liksom lovat att jag skulle kunna hänga undan vinterjackan för i år. Det kändes i alla fall som ett löfte, eller missförstod jag?
Nu tröstar jag mig med en lång stickad tröja och benvärmare och tänker att om jag råkar köpa godis idag så är det på ditt ansvar vädret, bara så att du vet.

Och angående arbetsförmedlingen. De skulle kontakta mig för mer än tio dagar sen. Men nej, jag fick själv maila dem för att ta reda på när de skulle kontakta mig. Jag hade ändå sett fram emot det, tänkte att nu får jag väll i alla fall ett möte så jag kan få gnälla lite om hur drygt det ändå är att vara arbetslös. Men nej, istället får jag ett mail innehållande en ny handlingsplan. Ingen träff alltså, och de kontaktar mig nästa gång i augusti, då är det nästan ett år sen jag fick träffa någon där.

De anser att jag kan ta jobb över hela Sverige. Att jag har familj och boende här i Tensta är tydligen inte relevant. Att jag även har boende här och inte överallt annanstans är tydligen inte heller relevant. Suck.

söndag 16 mars 2014

schampo-fritt, försök 2

Så för några dagar sen var det dags att tvätta håret igen. Gjorde på samma vis som sist och hade väntat mig ett liknande resultat. Tyvärr valde jag att göra en hård fläta av håret medans det fortfarande var blött, och vaknade med lockar som fick mig att se ut som en ond disney prinsessa.



Efter två dagar med håret i knut ser det inte mycket bättre ut, och det börjar dessutom likna halv-dreads, så imorgon ska jag testa göra en "mellantvätt" med bara vatten och se hur håret blir av det.

torsdag 13 mars 2014

de är samma nu som då

När jag gick i mellanstadiet läste vi om nazismen i skolan. Jag skulle tro att det var på historian, för vi lärde oss om det som något som har varit, något som inte längre är. Och så pratades det lite om rasister, men de fanns så klart någon annanstans, i någon annan skola och antagligen också i en annan stad.
Sen i högstadiet blev min skola bombhotad efter att en elev därifrån talat mot främlingsfientlighet under ett fem-i-tolv möte. Då verkade det ändå så ofarligt, det var aldrig någon bomb och dagen efter när byggnaden var genomsökt fortsatte skolan som vanligt.

Nu tio år senare är varken nazismen, rasismen eller främlingsfientlighet historia. Det har blivit till en öppet och konstant hot både mot demokratin och enskilda personer.
Det som hände i Malmö natten till den 9:e mars skrämmer mig. Jag var inte där och kan inte säga säkert vad som hände, men jag har läst det mesta jag kommit över och något som går att säga med säkerhet är att det i Sverige går runt nazister beväpnade med kniv och som ser feminismen som ett så stort hot att de är beredda att använda dess knivar mot andra människor.
Mainsteam-media som från början rapporterade om att det var ett bråk mellan vänster- och högerextremister tycks nu helt förlorat intresset och slutat rapportera. Eller om de bara har det så länt ner att jag inte orkar scrolla längre.
Samtidigt fylls facebook och bloggar av uppmaningar till folk om att våga ta ställning, att våga göra sin röst hörd mot alla former av främlingsfientlighet och fascism . Jag blir tårögt av att inse hur många det finns som är villiga att kämpa, att skriva, skrika eller demonstrera för att bevisa att vi är fler, så många fler och att de som vill tysta oss aldrig kan vinna i längden.

Med sverigedemokrater i riksdagen har främlingsfientligheten börjat normaliserats, men det är vi som har makten att visa att det aldrig kan bli okej.



fredag 7 mars 2014

gratta mig inte imorgon, snälla

Imorgon är det internationella kvinnodagen, och det enda jag kan tänka på är hur långt vi inte har kommit, hur mycket det finns kvar att göra. Imorgon är för mig en bra dag att uppmärksamma det som finns kvar att göra och fundera kring de allt hårdare krav som unga utsätts för när det gäller saker som utseende och sexualitet. Men det är också en dag för att vara tacksam mot alla de som tagit kampen innan oss, att vara tacksam mot alla de som vågade säga ifrån och ifrågasätta, och en enorm tacksamhet mot alla de som varje dag fortsätter den kampen. Feminismen har inte gått för långt, vi har bara börjat gå.

Imorgon vill jag inte ha några grattis för att jag är kvinna eftersom det får mig att känna att alla andra dagar är inte är mina dagar. Att få ett grattis skulle göra att jag blir förminskad från människa till kvinna och bara det, trotts att jag är så mycket mer, trotts att vi alla är så mycket mer än våran könstillhörighet.

Och snälla, inga skämt om hur starka vi kvinnor är och hur alla män aldrig skulle klara sig utan oss. För det tjänar ingen på, inte imorgon och inte några andra dagar heller.

Så säg inte grattis, krama om varandra, tyck om varandra, säg bra jobbat, och fortsätt kampen.

måndag 3 mars 2014

schampo-fritt, försök 1

Första gången jag läste om att tvätta håret utan schampo, a.k.a no-poo, var i våras någon gång. Då tänkte jag att det lät väldigt krångligt och lite flummigt. Men sen under sommaren och hösten vande jag mitt hår vid att bara bli tvättat en gång i veckan.
När jag väl hade vant mig vid att tvätta håret mer sällan började min hårbotten klia nästan varje gång jag tvättade håret, vilket så klart gjorde att jag drog mig än mer för att tvätta det och detta ledde till att no-poo kändes som ett mer och mer intressant alternativ. För ärligt, det är värt lite mer krångel om en har chans att slippa alla de timmar med klåda i hårbotten och på halsen jag haft efter hårtvätt de senaste månaderna.
Så sagt och gjort. Nu har jag för första gången tvättat håret med bikarbonat och sen gjort efterskölj med grönt te. Håret verkar må bra, är inte trassligare än vanligt och jag har så gott som ingen klåda alls.


Slutsats: håret känns rent, det är inte elektriskt, mina lockar syns och jag slipper lukta kemiskt.

onsdag 26 februari 2014

26 februari

Idag har syster varit här och vi har lagat lax, diskuterat arbetssökande, feminism, sexism och andra viktiga saker. Som att det ändå känns som att folk har börjat tänka på riktigt, som att det ändå känns som att fler människor än någonsin engagerar sig, tar ställning och vågar göra sina röster hörda. Och då känns det ändå lite som att framtiden inte är helt mörk.
Syster är positiv och säger att de röda måste vinna valet i höst, att folk verkligen har börjat tänka, och att det gäller alla, inte bara våra vänner. Jag vet inte om jag vågar vara lika positiv. Men jag hoppas, av hela mitt hjärta.


I övrigt finns det siffror som säger att så mycket som var tionde person skulle rösta på SD om det var val idag, och andra siffror som tyder på ännu fler. Det är minst var tionde svensk som skulle rösta på ett parti vars företrädare anser att kvinnor behöver ta mer ansvar så att de inte blir våldtagna. Jag vet inte om det gör mig mest rädd, ledsen eller arg. Jag vet bara att det får mig att vilja skrika.

torsdag 23 januari 2014

Long time, no blogging.

Hej och hå.
Det är verkligen alldeles för länge sen jag uppdaterade här, och en hel del som hänt som jag velat skriva om. Men nu kommer äntligen en uppdatering.

Jag bor nu i Tensta med en människa som jag är kär i som heter Albin och hans dotter Lilla I. Det känns väldigt bra och fint på alla vis. Tensta är mysigt och det känns bra att bo så nära storstaden igen efter ett års exil i Örnsköldsvik.
Att helt plötsligt ha ett barn i hushållet är så klart annorlunda men inte alls så annorlunda som jag trott. Det går inte längre att välja godis i stället för middag, och det är väldigt svårt att sova längre än till nio även om det är helg. Men mest så är det positivt, det är enklare att ta sig upp i tid, det är ett måste att äta vilket så klart är bra för mig som gärna fuskar med det och en har en ursäkt att gå till lekparken.

Just nu försöker jag komma igång med mitt virkande igen, inte bara virka så mycket några dagar så att händerna värker och sen låta bli i några veckor medans idéerna samlas på hög.
Den här kaninen virkade jag för några veckor sen till Lilla I, efter hennes färgval.