Idag har syster varit här och vi har lagat lax, diskuterat
arbetssökande, feminism, sexism och andra viktiga saker. Som att det ändå känns som att folk har börjat
tänka på riktigt, som att det ändå känns som att fler människor än någonsin engagerar sig,
tar ställning och vågar göra sina röster hörda. Och då känns det ändå lite som
att framtiden inte är helt mörk.
Syster är positiv och säger att de röda måste
vinna valet i höst, att folk verkligen har börjat tänka, och att det gäller
alla, inte bara våra vänner. Jag vet inte om jag vågar vara lika positiv. Men
jag hoppas, av hela mitt hjärta.
I övrigt finns det siffror som säger att så mycket som var tionde
person skulle rösta på SD om det var val idag, och andra siffror som tyder på ännu fler. Det är minst var tionde svensk som
skulle rösta på ett parti vars företrädare anser att kvinnor behöver ta mer
ansvar så att de inte blir våldtagna. Jag vet inte om det gör mig mest rädd, ledsen eller arg. Jag vet bara att det får mig att vilja skrika.
