Efter det gick jag till skolan och slipade och målade stolar till pjäsen tillsammans med Felicia och Hannes. Det var mycket roligare än väntat och man känner verligen att vi närmar oss premiär. Det är så coolt. Nyss var det bara ett manus och om två veckor ska folk se oss spela upp det. Det känns häftigt. På riktigt.
Och endå är det så mycket kvar att göra, kläder som ska fixat, smink och frisyrer och scener som än en gång kommer ändras och testas på nya sätt. Jag tror jag älskar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar