det är vår, snön smälter och det känns som att tiden går alldeles för fort

Så livet går vidare, det är en ny årstid och allt är fint. I skolan har vi fullt upp och man börjar känna att vi närmar oss slutet. Jag vill vidare, fortsätta plugga teater, få göra det jag älskar, men  jag kommer sakna ö-vik och klassen och allt som varit så fint.

Efter sportlovet delades klassen upp i tre grupper för att göra småpjäser, som jag och två andra regisserar. Min grupp jobbar med en barnpjäs som heter 'en natt i februari'. Det är roligt och spännande och svårt, och jag är så sjukt tacksam för de fina skådespelare ja får jobba med.

Dessutom har vi varit och pimplat, vilket åter bevisade att det här med att sitta still inte är min grej. Inte en enda fisk fick vi och när jag inte orkade vara still längre så hjälpte jag Hannes som demonstrerade för fiskars rättigheter.

Nu är det påsklov, och imorgon åker jag ner till mitt älskade göteborg för att shoppa, fika och bara mysa.

en vampyrberättelse

I torsdags spelade vi sista föreställningen av 'en vampyrberättelse'. Det känns både bra och lite ledsamt. Det är en underbar pjäs och det har varit så sjukt kul att få jobba med den, och det finns mycket som jag kommer att sakna. Det känns som att vi jobbat med den i en evighet, samtidig som tiden bara flugit ifrån oss. Samtidigt känns det bra att få lägga det bakom sig och gå vidare med nya projekt.
I fredags när vi städade gick vi igenom alla högar med kläder, de som provats och ratats, de som provats och övats i och de som till slut användes när vi spelade upp.

Det har stått om pjäsen två gånger i öviks allehanda och en gång i tidningen sju.

premiär

När vi först fick veta veta vad vi skulle spela kändes de dagar vi fick vänta på manuset som en evighet, och tydligen ska det vara bra för mig att öva mitt tålamod. Sen fick vi läsa och läsa och prova olika roller och sen blev det jullov.

Efter lovet fick vi våra roller och när skolan började igen satte vi igång att repa på allvar. Då kändes det som att premiären var evigheter bort, lite som julafton när man var liten. 

Och vi har repat och repat och repat och gjort om och gjort rätt och provat alla scener på en massa olika vis. Och vi har målat rekvisita och letat kläder och fått sminkning. Och allt har gått så fort att det ibland känts som att veckorna bara bestått av måndagar och fredagar, och jag har älskat nästan varje sekund av det.

Så igår var det äntligen premiär och ja, vi var bra. Vi klarade det, vi var riktigt bra.

Efteråt bjöds publiken på bröd och soppa och allt kändes bara mys.

Nu blir det att vila i två dagar och på tisdag är det dags för föreställning igen, och jag längtar.

söndag

Idag känns det som jättemycket söndag, det vill säga inget vettigt att göra alls. Jag antar att en behöver sådana dagar ibland. Efter att ha spenderat så mycket tid i skolan förra helgen känns det konstigt att bara gå hemma.
Det är mindre än en vecka till premiären och upp-och-ner och förvirrat och bara jättebra, jag känner mig pepp, vi kommer vara bra. I torsdags och fredags fick vi vårt smink och lära oss hur vi ska sminka oss själva, det var roligt. Nu när smink och kläder och det mesta av rekvisitan är klart känner jag mig mer pepp än på länge att få spela upp, att få visa vad vi jobbat med under de senaste veckorna.

Sminket: rött, vitt, svart och snyggt.

längtan

Lyssnar på underbaraste håkan hellström och längtar till ner till göteborg, sommarklänningar och glass på lejontrappan. Jag saknar spårvagnarna, second-hand-butikerna och hagas kanelbullar. Jag ska bo där igen, kanske inte så snart som jag vill, men någon gång.

Om två veckor har vi haft permiär, det är häftigt. Om fyra veckor har vi spelat sista föreställningen, det känns bara läskigt. Efter det känns allt bara som ett oplanerat ludd, men så klart är det inte så. Terminen kommer att fortsätta och vi kommer börja med nya projekt, så klart.
Samtidigt så börjar vi nära oss slutet, och jag hatar det. Jag vill inte lämna norrland än, vill inte lämna klassen än. Vill inte söka en massa skolor för det är läskigt men vill inte börja jobba igen heller.

Om en timme ska jag till skolan igen, det känns bra att vara är om helgerna, som om jag gör något vettigt.

2 februari

Idag blev det överrasknings-fika med en gammal klasskamrat från förra året, tillsammans med Anna och en kompis till henne. Det blev en del prat om gamla minnen och sånt är ju alltid trevligt. Dessuton är ju chai latte, choklasbiskvi och glittriga macaroons till frukost aldrig fel.

Efter det gick jag till skolan och slipade och målade stolar till pjäsen tillsammans med Felicia och Hannes. Det var mycket roligare än väntat och man känner verligen att vi närmar oss premiär. Det är så coolt. Nyss var det bara ett manus och om två veckor ska folk se oss spela upp det. Det känns häftigt. På riktigt.

Och endå är det så mycket kvar att göra, kläder som ska fixat, smink och frisyrer och scener som än en gång kommer ändras och testas på nya sätt. Jag tror jag älskar det.

partyparty

Igår kväll var det klassfest med i alla fall en del av klassen. Finns inte så mycket att säga om det egentligen men det var trevligt och jag fotade en del.

Mike är skeptisk? 

Melody agerar lekledare 

pepp, pepp

Vi har så fullt upp i skolan nu att jag knappt märker att dagarna går. Vi har haft vårt första genomdrag utan text och det gick riktigt bra.
Igår gjorde jag över tio handvolter från plint, utan pass, på akrobatiken. Känner mig så sjukt nöjd.

Tidigare idag fyndade jag tre par knästrumpor på lindex, till halva rea-priset, och ikväll är det dags för klassfest.

 Alkoholfritt till festen

curling

Idag spelade vi curling med klassen, även om jag mest tittade på. Det var kul att se dem halka runt, lite som bambi på hal is. Efter ett tag blev de dock riktigt duktiga på att hålla sig på fötter.

Ida visar vart hon vill ha stenen.

Imorgon blir det att fortsätte repa pjäs, och på eftermiddagen är det dags för första genomdraget utan text. Det känns nervöst men spännande, jag tror det kommer gå bra. Hela pjäs-arbetet är kul och ger så mycket energi. Eller det tar energi också för jag är så självkritisk, men det ger mer än vad det tar och det gör mig så glad.

16 januari

Kände mig riktigt ambitiös idag så jag bestämde mig för att laga lassange med spenat, fetaost och kallrökt lax. Det blev helt strålande gott, var mycket enklare än jag hade trott och blev till en massa portioner med mat.

Har än en gång insett hur mycket godare det är att göra sin mat själv än att bara köpa färdigt och värma.

finbesök

I hela fyra dagar har jag haft besök från göteborg av min fina vän Pää, fast igår åkte hon vidare uppåt i landet. Vi har ägnat dagarna åt att vara högst ineffektiva när det gäller det mesta utom att prata som vi hunnit med hur mycket som helst.

Dessutom har skolan äntligen börjat igen efter lovet och vi har fullt upp med vår storproduktion. Det blir lite långa dagar men det är sjukt kul.