Det är kul att känna hur det ändras lite för varje uppspel, och hur mycket roligare det är att framföra något när man får gensvar från publiken.
Efter dagens framförande åkte vi och träffade basjkir-hästar. Världens finaste hästar, jag lovar. Resten av klassen red på den men jag tyvärr fick stå över eftersom jag har ont i axeln och inte ville ha det att bli värre, så jag passade på att ta kort istället.
Anna med en av hästarna.
Så här vackert kan norrland vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar